Dag 01 – Om mig
2010-12-03 @ 20:05:55
Olivia Veronica Burducea heter jag. Föddes i Ystad den 15 april (min namnsdag) 1991. Alltså är jag just idag 7 172 dagar gammal. Efter att jag föddes började vi flytta runt och han bocka av Helsingborg x2, Bjuv x3, Landskrona och säkert något mer ställe som jag inte minns. Allt detta under mina fem första år.
När jag var liten och gick på dagis var jag den som blev UTSLÄNGD från sovtimmen. Tillslut fick jag inte vara med på sovtimmen mer. Jag gick in flera gånger i det förbjudna målarrummet och målade på mina kompisar och sist men inte minst spräckta jag pannan på en kille med en klacksko. Inte nog med att jag gjorde det, jag fick följa med till sjukhuset. HAHA! Stackars kille.. När jag sedan började skolan blev jag klassad som klassens clown utav en lärare. Förstår fortfarande inte varför? Så man kan säga att jag alltid varit den som stått i centrum. Jag har sedan barnsben alltid lekt med killar. Äldre killar som byggde lådbilar, hade coola cyklar och som gärna gick med på att brottas och slåss.
När jag var fem gick min moster bort och allt rasade. Sedan den dagen har ingenting varit sig likt och man kan förklara det som om att mitt liv började om från början. Det ända som jag tog med mig från mitt gammla liv var fotograferandet. I och för sig var jag inte alls inne i foto på det viset då. Men när moster levde fick jag alltid leka med hennes kamera, då självklart utan någon rulle i. Så det blev som ett sätt för mig att bearbeta och fortsätta att minnas henne och med tiden utvecklades det till ett intresse. Nu idag är det mitt liv. Det är foto jag lever och andas för!
Så ja, vem är då jag? En tjej som gärna rapar rakt ut, säger vad hon tycker och tänker och står för det. Hon tar gärna plats men vet när man ska backa tillbaka. Så fort hon fått en idé måste hon göra det direkt, men oftast är det inte helt genomtänkt och hon ångrar sig. Men ja, det är väl jag helt enkelt! Och ska jag välja mellan att umgås med killar eller tjejer är det valet självklart. Det finns inget bättre än ett gäng roliga killkompisar!
När jag var liten och gick på dagis var jag den som blev UTSLÄNGD från sovtimmen. Tillslut fick jag inte vara med på sovtimmen mer. Jag gick in flera gånger i det förbjudna målarrummet och målade på mina kompisar och sist men inte minst spräckta jag pannan på en kille med en klacksko. Inte nog med att jag gjorde det, jag fick följa med till sjukhuset. HAHA! Stackars kille.. När jag sedan började skolan blev jag klassad som klassens clown utav en lärare. Förstår fortfarande inte varför? Så man kan säga att jag alltid varit den som stått i centrum. Jag har sedan barnsben alltid lekt med killar. Äldre killar som byggde lådbilar, hade coola cyklar och som gärna gick med på att brottas och slåss.
När jag var fem gick min moster bort och allt rasade. Sedan den dagen har ingenting varit sig likt och man kan förklara det som om att mitt liv började om från början. Det ända som jag tog med mig från mitt gammla liv var fotograferandet. I och för sig var jag inte alls inne i foto på det viset då. Men när moster levde fick jag alltid leka med hennes kamera, då självklart utan någon rulle i. Så det blev som ett sätt för mig att bearbeta och fortsätta att minnas henne och med tiden utvecklades det till ett intresse. Nu idag är det mitt liv. Det är foto jag lever och andas för!
Så ja, vem är då jag? En tjej som gärna rapar rakt ut, säger vad hon tycker och tänker och står för det. Hon tar gärna plats men vet när man ska backa tillbaka. Så fort hon fått en idé måste hon göra det direkt, men oftast är det inte helt genomtänkt och hon ångrar sig. Men ja, det är väl jag helt enkelt! Och ska jag välja mellan att umgås med killar eller tjejer är det valet självklart. Det finns inget bättre än ett gäng roliga killkompisar!
Kommentarer
Trackback
