Bilden togs förra sommaren när min bästa vän Ronja fick en snilleblixt om att cykla fram och tillbaka till Klippan. Klockan fyra på eftermiddagen. Kan ju säga som såhär att när hon får för sig något måste man lägga på minst en timme plus innan man ens börjat komma iväg. Men vi kom iväg, och vi kom fram till Klippan och en bra bit utanför. Sedan började det att spöregna, och vi stod på en jävla åker och fick lift med en traktor. Sedan hamnade vi i en lada där vi satte oss på höbalar som var 2.5 m höga och pratade om allt och ingenting. Spontana idér är min och Ronjas specialite, men att cykla så långt var nog en av våra sämre.