Nattprat. Musikhjälpen är slut för i år. Det är kväll. Och den där dumma känslan är tillbaka om än värre. Värre för att jag numera bara väntar på ropet, paniken, samtalet och sen folk som kommer springandes. Vet att det inte kommer hända i natt, men det går ändå inte att slappna av. Jag har ångest över att befinna mig i Bjuv. Ångest över att behöva åka till Helsingborg. Ångest över att ens befinna mig i Skåne. Ångest över att det är kväll och snart natt. Ångest över att tvingas vara lite utav sitt gamla jag och behöva vara en del utav det gamla livet man förr levde. Vill inte. Imorgon bokar jag tågbiljett hem. Tidigare än planerat. Men jag måste. Vill inte vara här längre än nödvändigt. Jag stänger in mig i en bubbla här. Orkar ingenting. Orkar inte höra av mig till allt och alla. Folk får höra av sig själva. Folk som hör av sig är värda att vara här för. Nattprat.