Jag är så himla nära nu. Ser mållinjen och ändå så är det så långt kvar! Vill bara att tentan ska vara klar nu. Men hur mycket jag än skriver så tycks inte texten bli längre. Vill inte se skiten längre. Orkar inte se fler klipp på youtube. Men ikväll ska den vara klar och iväg mailad. Så jag biter ihop. Snart framme! Men samtidigt som jag måste lägga all fokus på att skriva så kan jag inte hjälpa att mina tankar flyger iväg på annat håll och landar emellanåt på dagen då jag sa att jag skulle göra mitt sämsta på intervjun för att inte komma in. För att stanna i staden jag hatar och bygga upp ett liv jag hade hatat. TÄNK OM jag faktiskt gjort det. Tänk om. Är himla glad att jag tänkte om och gav upp mitt gamla liv. För efter mitt beslut om att satsa allt så har det bara blivit så mycket bättre. Får ganska ofta frågan om jag inte saknar. Saknar vadå? Det räcker att logga in på facebook och läsa statusar från folk som stannar kvar. Hur himla olyckliga dom är över inget jobb, bor hemma, ingen som vill festa med dom på samma gamla ställe osvosv. Nu ska jag fortsätta med tentan.